Alma Edlund och barnen

Alma Helena Evelina Aarflot, född Edlund
1862-10-06 – 1938-01-11, gift med
Andreas Gregoriusson Aarflot
1848-12-05 – 1937-07-05

Alma föddes i Nicolai församling, nuvarande Storkyrkoförsamlingen. Hennes föräldrar var Carl Johan Edlund, skräddargesäll, och Helena Maria Johansdotter. Alma hade en syster, Hildur, som var två år äldre.

Alma växte upp under enkla förhållanden. Familjen bodde på Svartmansgatan, i kvarteret Cepheus vid Stortorgets sydöstra hörn i Gamla stan. Gamla Stan var fattigt och trångbott på den här tiden. Kvarteret Cepheus, som är ett större trekantigt kvarter, var bebyggd med ett myller av gårdshus och små gårdar i olika plan. Det finns en modell av kvarteret på Stockholms Stadsmuseum. Numera är gårdshusen borta och innergården är uppsnyggad.

Almas far försvinner plötsligt ur registren vid 1878. Alma är då 16 år. Det blir svårt för familjen att klara sig. Det anges nu att modern bor på Allmänna försörjningsinrättningen, Qvinsavdelningen. Familjen hamnade antagligen på obestånd när fadern dog/försvann(?). Två år senare enligt folkräkningen 1880 är modern Helena Maria änka och fattighjon, intagen som patient på Serafimerlazarettet. Hildur, 20 år, är fabriksarbeterska, ogift och inneboende. Alma, 18 år, arbetar som piga, och är också inneboende.

Det verkar ha gått bra för Alma för enligt Rotemansarkivet bor hon 1881-1884 i Byströms villa på Djurgården. Byströms villa är nuvarande Spaniens ambassad och ligger uppe på höjden ungefär mitt emot Liljevalchs konsthall. Det är en mycket flott villa.

Byström som var en känd konstnär och skulptör byggde huset. Det var ett slags konstmuseum över Byström och hans arbeten. Huset ägdes vid den här tiden juveleraren och konstsamlaren Christian Hammer som använde villan som ett museum för sina egna samlingar.

Om Alma var piga eller hade någon uppgift i samband med konstutställningen i villan framgår inte.

Almas mors släkt kom från Eksjö. Kanske kände de Ellen Erikssons morfar som bodde i Eksjö. Han var guld och silversmed och kan ha haft kontakter i Stockholm. Kopplingen till Hammer kan ha varit därifrån.

Andreas Gregoriusson Aarflot borde ha varit bekant med juveleraren Christian Hammer. Hammer drev en konkurrerande guldsmedsfirma. Möllenborgs var den största i Stockholm vid den här tiden och Hammers firma låg på ca fjärde, femte plats enligt statistik i boken Svenskt silver.

Alma och Andreas träffas i alla fall cirka 1881-1882 och de gifter sig den 17/5 1884.

1882 har Almas sjukliga mor flyttat från lasarettet och har kanske redan flyttat till hushållet med Andreas och Alma. I folkräkningen för 1890 anges det att Alma och Andreas bor på Barnhusväderqvarn N:o 33 med barnen Martin Gregorius och Anna Helena Evelina. De har en piga. Systern Hildur och modern bor där också. Hildur har titeln ”handelsförestånderska”, hon arbetar kanske i Aarflots sybehörsaffär. Det fanns en Hildur Edlund som hade en affär i Gamla Stan, men det kan ha varit en annan Hildur?

Modern dör på Stockholms sjukhem 1903, 69 år gammal.

År 1900 är systern Hildur gift med Per Mårtensson Thulén, instrumentmakare. De bor från 1894 på Badstugatan 41A på Södermalm och har tre barn; Sven, Per Martin och Berta Helena. 1901 får de sonen Nils. Hildur dör 19/2 1924.

Alma var sybehörshandlare, de hade en affär på Tomtebogatan 17, nedanför lägenheten. Från ca 1920 ytterligare en på andra sidan gatan på Tomtebogatan 16.

Ingrid Aarflot tror att Mollan var avlägset släkt med Alma. Mollan fick bo hos dem i Stockholm och att det var där hon träffade Helmer, sin blivande man. Intressant är att både Mollans och Almas släkt kom från Eksjö. Men de kanske bara var bekanta från Eksjö?

Andreas och Alma fick barnen Martin, Anna, Andrea (hon blev bara 2 veckor gammal), Helmer, Torolf, Ragnar och Borghild (levde bara i 9 månader).

Martin Gregorius Aarflot

1885-03-01 – 1967-03, gift med
Hedvig Eleonora Kristina Aarflot, f. Andersson
1889-06-30 – 1961-03-21

Martin kallades ”Goris” i familjen. Han arbetade som ingenjör på Stockholms gas och elektricitetsverk, på nybyggnadskontoret, kring 1916. År 1911 bodde han och Hedvig på Hantverkargatan 76, 1913 flyttade de till Boo. År 1921 anges adressen till Yttersta tvärgatan 7 på Södermalm, 1922 är den Lundagatan 2. De gifte sig ca 1912 på Kungsholmen.

De fick barnen Karin, Birgit, Anders, Martha, Arne och Barbara. År 1923 emigrerade de till USA och bosatte sig i New Jersey. Enligt Ingrid så var det svårt för en ingenjör att få arbete vid den här tiden i Sverige och att det var anledningen till att han emigrerade. När min far Sten cirka 25 år senare tänkte studera till flygingenjör blev han avrådd av familjen och satsade istället på läraryrket.

Martin åkte först ensam över Atlanten till USA, antagligen för att ordna arbete och bostad innan familjen kom. Han anlände till Ellis Island den 8 maj 1923 med båten Majestic från Southhampton. Hedvig och barnen kom exakt ett halvår senare, den 8 november 1923, med båten Kungsholm från Göteborg.

Enligt U.S. World War II Draft Registration Card, 1942, så bodde Martin i East Orange, Essex county, New York City. Han arbetade på Gibbs & Cox Maritime Solutions, en mycket stor firma som under 20- och 30-talet designade och byggde linjegående fartyg, yachter och krigsfartyg. Under andra världskriget var man en av de största leverantörerna till den amerikanska marinen. Mer än 5,400 fartyg som jagare, kryssare, minsvepare, tankers etc. byggdes enligt Gibbs & Cox ritningar under kriget.

Martins syster Anna åkte över till USA och hälsade på sommaren 1936. Hon anlände med fartyget Stavangerfjord från Oslo den 19 juni, och reste hem med Aquitania den 5 augusti.

Efternamnet Aarflot finns inte längre kvar i USA. Martin hade två söner; Arne som var barnlös, och Anders som fick två döttrar, Laura och Andrea. Andrea behöll namnet Aarflot som gift men fick själv inga barn, så ingen i den amerikanska grenen av släkten har numera efternamnet Aarflot.

Anna Helena Evelina Aarflot

1886-07-18 – 1960-05-xx, gift med
Aron Valentin,
1885-12-05 – 1969-12-01

Anna arbetade som folkskollärare. Hon var gift med Aron Valentin som var en barndomskamrat. Hon var drygt 50 år när de gifte sig. De hade inga barn. Anna hade den kända reformpedagogen (feministen) Anna Sandström som lärare på seminariet.

Anna arbetade på Adolf Fredriks folkskola 1916 och sedan på Kungsholms folkskola från 1918. Kungsholms folkskola låg vid Fleminggatan. Den ansågs vara världens största. Skolan rymde 4000 barn och innehöll bl.a. bostad åt överläraren, 47 lärosalar, fyra slöjdsalar och tre skolkök, bassäng och bastu. Det var så många barn att man fick undervisa i treskift. Skolan revs 1961.

Aron och Anna hade sin bostad på Drottningholmsvägen 4. Det är vid Fridhemsplan i backen upp mot Kronobergsparken. Enligt Ingrid hade Aron ett rum fullt med exotiska föremål som han samlat på sig under sina resor ute i världen.

De hade ett sommarställe i Hässelby strand bredvid en badplats. Det var en stor tomt på cirka 2400m² med två hus. På somrarna brukade de hyra ut det mindre huset till Birgit Kullberg och den kände skådespelaren Anders Ek. Vid ett tillfälle under studenttiden i Uppsala tog Sten och Ingrid sig hela vägen med cykel från Uppsala för att hälsa på i Hässelby. Första biten till Skokloster åkte de med båt och sedan cyklade de resten av sträckan.

Hemma var det Anna som bestämde, enligt Ingrid. En liten anekdot; Aron stod och diskade och hade sköljen på vänster sida, då säger Anna till att man ska ha den på höger sida, det är mycket mer praktiskt. Aron säger då ”Ja, ja, lilla mänsan” och flyttar sköljen till höger sida, men när Anna gått så byter han tillbaka igen.

Ingrid har berättat att Anna var en omtänksam person som bl.a. skickade kläder till Martin i USA på 30-talet.

Helmer Andreas Aarflot

1892-04-20 – 1966-10-20, gift med
Ellen Viktoria Aarflot, f. Eriksson
1888-12-05 – 1981-12-01.

Med barnen:
Rolf Ove Bertil Andreas f. 1919-07-09 – 2012-12-xx
Lars Rune Helmer Andreas, f. 1925-02-15
Sten-Lennart Ragnar Andreas, 1927-07-28 – 1997-01-23

Helmer var revisor och handelslärare.

När Helmer var ca 4, 5 år så bodde familjen på Karlavägen 27. Helmers mor Alma arbetade ofta i butiken och Helmer fick klara sig själv. En gång var han på äventyr ute på stan och hamnade ända ner i hamnen där en polis fick syn på honom. Polisen frågade var han bodde och Helmer svarade helt korrekt med ”Minkalaväg sugesu”. Polisen begrep inte vad han sa så Helmer fick följa med till stationen, men så småningom förstod man att det var ”min Karlaväg 27” han avsåg. Polisen följde honom hem och sa till Alma att ”frun ska hålla reda på honom”. Det här var ca 1895-1896.

Helmer föddes 1892 i Stockholm. Han avlade examen vid Schartaus handelsinstitut 1915 och vistades sedan som stipendiat i Ryssland och praktiserade därefter i England. Han var verksam i Stockholm, Norrköping och Härnösand och drev egen agenturverksamhet samt undervisade i handelsteknik.

Han studerade på folkskoleseminariet i Strängnäs och ägnade sig huvudsakligen åt lärarverksamhet från 1923. Han arbetade först på Lidingö och sedan i Norrköping, där han blev ordinarie ämneslärare 1931 vid Praktiska realskolan. Han undervisade i matematik och stenografi. Här stannade han fram till sin pensionering 1957. Han var skolidrottsledare och aktiv inom skytterörelsen och hemvärnet.

I Sankt Petersburg

Ellen och Helmer träffades i Stockholm ca 1910. De var hemligt förlovade i sju år innan de gifte sig på Ellens årsdag den 29/11 1917 i Sankt Petersburg. En anledning till att de var hemligt förlovade kan ha varit att på den här tiden fick inte kvinnor arbeta om de var gifta. Det ansågs var mannens uppgift.

Helmer åkte antagligen först själv till Sankt Petersburg någon gång 1915-1917 på ett stipendium och Ellen kom sedan efter för att de skulle gifta sig där. Ellen var tvungen att fråga sin far om lov när hon skulle resa till Ryssland trots att hon var närmare trettio år. Kvinnans ställning var helt annorlunda då. Kvinnlig rösträtt infördes först 1921 i Sverige.

Det här var alltså mitt under ryska revolutionen 1917 och första världskriget 1914-1918. Ryssland var i krig med Tyskland, men Sankt Petersburg låg bortom frontzonen.

Helmer arbetade på Svenska tändsticksbolaget och Ellen arbetade på svenska ambassaden. Hon hade bl.a. som uppgift att förmedla brev från tyska krigsfångar hem till Tyskland. Hon översatte också. De vigdes i Sankt Petersburg den 29/11-1917, förmodligen på svenska ambassaden, mitt under Ryska revolutionen.

Deras tid i Ryssland blev dramatisk. Enligt vad Helmer har berättat för Ingrid så fick han i uppdrag att förmedla betalningen för en hel båtlast tändstickor. Summan skulle hämtas i Moskva och levereras till Sankt Petersburg. Det fanns inga fungerande bankförbindelser så han blev tvungen att hämta det kontant. Han reste till banken i Moskva där han fick pengarna i en helt vanlig väska. Det rörde sig om flera miljoner, en svindlande summa på den tiden.

Helmer tog tåget till Sankt Petersburg. För att få lite lugn och ro mutade han tågmästaren för att få en egen kupé och bli inlåst där. Trots det så knackade det senare på dörren och han blev tvungen att släppa in några höga ryska militärer. Helmer lånade han ut väskan med pengarna som huvudkudde till en av militärerna. De började prata, Helmer kunde lite ryska. En av militärerna tog upp en kruka med någonting svart i. Så drog han med kniven och strök bort det översta lagret, det var smör i krukan. Någon annan hade bröd och dryck. Så åt de och drack tillsammans.

Allt gick bra och Helmer kunde leverera pengarna i Sankt Petersburg, men när han kom till lägenheten hade Mollan rest. Svenska ambassaden hade ordnat en tågförbindelse hem via Tyskland. Hela personalen hade åkt och Mollan var tvungen att följa med. Hon hade fått veta att det var sista chansen att ta sig ur Ryssland.

Den 2 december 1917 hade striderna upphört på östfronten. Tyskland och Ryssland hade gjort en separatfred. Antagligen gick tågförbindelsen genom Tyskland efter att det blivit fred.

Det hade varit svåra tider för Mollan i Sankt Petersburg, hon fick t.ex. vakta kolförrådet på gården där hon bodde för att förhindra stölder. Efter tågresan genom ett Tyskland i krig, eller strax efter kriget (totalfreden var den 11 november 1918), så bestämde sig Mollan för att aldrig åka utomlands igen! Och så blev det, förutom att hon och Helmer åkte till grannlandet Norge på 50-talet för att hälsa på släktingar.

Helmer fick nu ta sig hem genom Finland på egen hand. Finland var också drabbat av inbördeskrig. Det pågick från den 27 januari till den 5 maj 1918, mellan den ”röda” och den ”vita” sidan, men kanske åkte Helmer hem precis innan inbördeskriget i Finland.

Tillbaka i Stockholm

Enligt mantalregistret flyttade Mollan in på Grevturegatan 24A i Stockholm den 27/11 1918. Hon anges vara gift, ej ha barn och att frånvarande familjemedlemen, mannen Helmer Aarflot, vistas i Petersburg.

Den 21/1 1919 anges Helmer ha flyttat in på Grevturegatan. Den 9 juli 1919 föds äldste sonen Rolf. 25 juli samma år flyttar de enligt registret till ”Borg och Löt”, troligen är det feltolkat och ska vara ”Lidingö”.

Rent logiskt borde Helmer varit i Sverige boende på någon annan adress innan den 27/11 1918 när Mollan flyttar in på Grevturegatan, om Rolf sedan föds den 9/7 1919.

Enligt telefonkatalogen för 1921, det första året den gavs ut, bor Helmer (och familjen) i Stockholm på Vikingagatan 20B och tituleras köpman. Han har telefonnummer 80 920.

I Norrköping

Familjen flyttar så småningom till Norrköping. Nelinsgatan 30 är den adress jag känner till men enligt Lars Aarflot bodde på en annan adress först.

På Nelinsgatan kom de att bo ”permanent”. Ingrid har berättat att innan detta arbetade Helmer bl.a. i Härnösand som lärare. Där gick det så illa att han blev utan betalning för en hel termin. Rektorn för skolan kunde inte betala ut hans lön. Det blev självklart svårt för familjen. Mollan arbetade extra med att bära ut tidningar. Rolf som bara var ett år kunde inte bo hemma utan fick bo ett år hos Mollans syster Hildur i Visby. Hildurs familj hade det bra ställt, de ägde en järnaffär (senare Söders järn, finns än idag). Rolf trivdes bra hos dem enligt vad jag fått berättat.

Lars föds 1925 och Sten-Lennart 1927. Familjen firade somrarna i Svärtinge utanför Norrköping.

På Nelinsgatan har vi hälsat på många gånger hos Far och Mollan, som de kallades. Jag minns att när Karin och jag var små fick vi en gång åka spårvagn ända till ändhållplatsen och tillbaka på egen hand. Stor lycka! Far och Mollan brukade också fira jul med oss uppe i Gammelstad.

Far och Mollan införde det ryska tedrickandet i vår familj. ”Tjajgatova!” hette det när teet var klart.

 Torolf Isidor Aarflot

1893-12-14 – 1971-05-02, gift med
Märta Anna Christina Aarflot, f. Svensson
1897-02-09 – 1961-01-02

Torolf och Märta hade inga barn.

Torolf arbetade på huvudpostkontoret på Vasagatan som lagerarbetare. Han hade inte studerat vidare, utan hade bara folkskola. De bodde på Tomtebogatan 17, i Torolfs föräldrars gamla lägenhet.

Vårvintern 1971 när jag var 17 år reste jag ner till Stockholm för att lyssna på någon popkonsert. Sten och Ingrid ordnade då så att jag fick bo hos Torolf på Tomtebogatan. Jag minns att det var en hushållerska som tog emot och att Torolf och jag sedan satt i köket och pratade en stund. Han var svårt sjuk i parkinsson, skakade väldigt och hade svårt att gå.

Jag kommer ihåg att han frågade mig om jag skulle bli lärare också som alla andra i släkten, och att jag svarade att jag ville ägna mig åt musik. Minns också att lägenheten var omodern, det var gasspis och hiss med gallerdörr i trapphuset.

Torolf gick bort någon månad senare.

Ragnar Johannes Aarflot

1896-12-02 – 1963-01-02, gift med
Lizzie Dagmar Aarflot, f. Eriksson.
1898-06-25 – 1962-12-21

De hade en fosterdotter, Margareta.

Ragnar var tjänsteman vid Stockholms spårvägar.

Ragnar var Andreas och Almas yngste son. Han gick på Kungsholms realskola och läste sedan på Frans Schartaus handelsinstitut. Därefter var han anställd en kort tid vid järnvägsstyrelsen och hade även en plats som kontorist i Nora.

1919 började han arbeta i spårvägsbolaget som kontorist. 1952 blev han ordinarie trafikinspektör och driftschef för tunnelbanans västra gren (Gröna linjen). När västra och södra delen av tunnelbanan byggdes ihop mellan Hötorget och Slussen 1957 blev han förste trafikinspektör och chef för hela tunnelbanesystemet. Han hade kontor i Gamla stan. Han var väl insatt i avtalsfrågor och satt med i alla förhandlingar inom bolaget till 1952. Han gick i pension 1961.

Enligt Lars Aarflot kunde han alla tidtabeller utantill. Han tyckte att han satt på två stolar i förhandlingarna mellan personal och styrelse. När han bodde på norr var han chef för spårvägshallarna på Söder (trafikchef för spårvägen), när han sedan flyttade till söder blev han chef för spårvägshallarna i norr.

Ragnar och Lizzie bodde 1927 på Hornsgatan 92, 1939 på Alviksvägen 11-13 i Äppelviken, Bromma och från 1941 på Tranebergsvägen 37, Bromma.

En uppgift i Rotemansarkivet visar att Lizzie 1924 bodde på Hornsgatan 92, var gift och ej hade barn. Lizzie var då ca 25. Jag har inte hittat något om när Margareta är född eller när hon kom till familjen.

Lars Aarflot berättar att han var med på Lizzies begravning på Norra kyrkogården. Det var onsdagen den 2/1-63. Senare samma dag blev Ragnar sjuk. Lasse var med och tog hand om honom, la honom på en schäslong och ringde efter ambulans. Han avled samma kväll på sjukhus av en blödning i lillhjärnan.

Fosterdottern Margareta gifte sig med radiotekniker Jan Silfving, Bromma. Enligt ett klipp från Sv.D. ägde vigseln rum i Bromma kyrka den 8 april 1962. De bodde då på Tranebergsvägen 17.